Det har legat i luften...

I en vecka eller två har det legat och pyrt. I alla fall hos den lite mer våghalsiga av dem. Den våghalsiga har plötsligt börjat ställa sig rakt upp på golvet. Först fötterna och händerna i. Sen upp med rumpan. Och sen, Tadaaaa!! Så står han där rakt upp och ner!

Den lite mindre våghalsiga är den som varit så mycket mer stadig. Och tidigare med allt annat. Men här har försiktigheten tagit överhanden. Hon har nöjt sig med att gå längs väggar och möbler.

Men så! I söndags, på raggmunkstabberas hos mormor och morfar. Den våghalsiga gjorde sina uppställanden gång på gång. Stod allt längre för varje gång. Och så plötsligt! Storebror var bara fyra steg bort. Ett, två, tre, fyra!! Oscar tog sina första steg och kastade sig sen i storebrors famn...

Idag i hallen. Den lite mer försiktiga står plötsligt kvar när jag ställer ner henne. Jag backar och uppmuntrar. Och där var jag, bara fyra steg bort! Ett, två, tre, fyra!! Och så kastar hon sig i min famn!!

De första stegen är stora! Och när man väntat på nåt gott...


Den våghalsige